norska män i skogar
Lyssnade på mitt favoritprogram på radio på väg hem från jobbet. p4's 17.30 brukar alltid bjuda på intressanta debatter på eftermiddagarna, så också idag. Efter att de diskuterat Hank von Helvete's (turbonegro, ni vet) kommentar om homosexualitet och giftermål (..som löd något i stil med "att om homosexuella ska gifta sig kan man lika gärna tillåta äktenskap mellan män som gillar att knulla får och får".. Men som jag inte ens orkar kommentera då det är så fruktansvärt barnsligt och irriterande och avskyvärt att säga nåt sånt) så tog de upp ett dödsfall i Sverige, där en man träffat på en björn (i skogen?).
I alla fall.. Det var en man som skulle prata lite om det här med att stöta på en björn, eftersom han själv gjort det.
Han presterar att tala om för lyssnarna att det han gjorde var inget mindre än:
När han upptäckte att björnen kom springandes mot honom stod han still (verkar ju relativt smart so far).
När björnen stannade ett par kliv från honom började han skrika och veva med armarna (extremt dumt).
När björnen efter ett par sekunder tog ett kliv åt sidan började mannen KUTA från björnen (man ska aldrig springa från en björn, inte ens försöka).
Han KUTADE till närmsta träd på gården för att börja KLÄTTRA upp i trädet (vet du inte hur bra björnar är på att klättra?!).
Där stannade han, längst upp i toppen, tog fram mobilen och ringde hans vän som kom med bilen och tutade bort björnen.
Alltså. Det är mig ett under att den här mannen lever idag. Björnen han såg på den där tomten måste ju varit proppmätt eller förbannat lat? Är det bara i Dalarna folk lär sig att om man träffar på en björn i skogen ska man antingen A) lägga sig ned och spela död eller, B) vända sig om och gå, lugnt och försiktigt i motsatt riktning än vad björnen kom från.
Hur kan man instinktivt vilja veva med armarna och skrika som en annan galning?!
I alla fall.. Det var en man som skulle prata lite om det här med att stöta på en björn, eftersom han själv gjort det.
Han presterar att tala om för lyssnarna att det han gjorde var inget mindre än:
När han upptäckte att björnen kom springandes mot honom stod han still (verkar ju relativt smart so far).
När björnen stannade ett par kliv från honom började han skrika och veva med armarna (extremt dumt).
När björnen efter ett par sekunder tog ett kliv åt sidan började mannen KUTA från björnen (man ska aldrig springa från en björn, inte ens försöka).
Han KUTADE till närmsta träd på gården för att börja KLÄTTRA upp i trädet (vet du inte hur bra björnar är på att klättra?!).
Där stannade han, längst upp i toppen, tog fram mobilen och ringde hans vän som kom med bilen och tutade bort björnen.
Alltså. Det är mig ett under att den här mannen lever idag. Björnen han såg på den där tomten måste ju varit proppmätt eller förbannat lat? Är det bara i Dalarna folk lär sig att om man träffar på en björn i skogen ska man antingen A) lägga sig ned och spela död eller, B) vända sig om och gå, lugnt och försiktigt i motsatt riktning än vad björnen kom från.
Hur kan man instinktivt vilja veva med armarna och skrika som en annan galning?!
Kommentarer
Trackback