Kriztiiin

Så går en dag i våra liv, och kommer aldrig åter.

Nu har jag faktiskt varit i rökfri en hel vecka!
Jag har klarat mig; 
*7 luncher på jobbet (ute på gården),
*I sällskap med rökare på fritiden
(Tobias frågade om jag skulle med ut när vi var där på middag),
*I sällskap med rödvin och brieost en lördagskväll,
*Flera bilturer till & från jobb,
*I vetskap om att jag har massa cigg i lägenheten!

Så man kan väl säga att jag är ganska seriös, faktiskt. Sen att Kristins akupunktur-tändsticka hjälper till, det har väl inget att säga?!
Lasse jobbar i Oslo nu, så jag skjutsar han till tåget varje morgon, och plockar upp Teje vid sju-snåret när hon kommer över vattnet med färjan. Faktum är att jag har gått upp med tuppen (mobilen står på 06.00) sista tiden, och det är ju ännu ett tecken på att jag börjar bli vuxen! (Det var dessutom VÄLDIGT länge sen jag försov mig! ..mer än 10 minuter försent)

Jag är bara så förbannat trött på att ha så lång kör-tid till jobbet. Drygast är på eftermiddagen när man ska hem och bara vill hem på en gång. 30 minuter varav 15 spenderade på en E6 som ständigt byggs om är ingen hit. Så det känns rätt bra att ha lite company i Teje på morgonen nu för tiden.
Nu ska jag på fika m Marte -

Snekis later baby!