Kriztiiin

Det är hur man ser på världen som definerar hur man mår:

- Jag vaknade av att Lasse sa "uh oh, klockan är åtta älskling". (Jobbigt! Det är den tiden jag ska vara på jobbet, sex mil hemifrån.)
- Mitt ena däck var punkterat när jag glad i hågen spatserade ut från Helly-bygget för att ta med Elina till IKEA.

+ Sovmorgon!
+ Espen hjälpte mig att byta däck så polo'n tog mig iaf hem efter jobb.
+ Fredag betyder SÅ SKA DET LÅTA
+ Jag ska öla med Elina, Martin och Lasse.

.. och inte att förglömma!
+ jag och Elina är lokalkändisar idag. Guld att man blir nämnd i FK för att man flyttat till Norge och blivit innebandy-proffs. Det känns ju helt enkelt hääärligt. Helst hade jag sett att de hade nåt snyggt foto från gymnasie- eller högstadietiden (då när jag var ännu mer fotogen, menar jag), men det funkar med att bara bli omnämnd i text också. Dalarna har kanske inte glömt oss ändå?

Nu måste jag rusa upp till Saarsgate!

Hemkommen från Bergen. Fyra vinster och därmed klara för elitserien nästa säsong! Det känns så bra!

Lyckades klara mig utan större smärtor och skador efter fyra matcher på en helg, bara lite sliten i benen efter allt springandes och ett par blåmärken som vittnar om att innebandybollar kan vara riktigt hårda fast de är så lätta. Däremot lyckades jag med konststycket att på väg till träning igår skada höften. Jag vet!! Kärringvarning de lux! Men, grejen är den, att jag liksom studsade ner för stentrappen, och så tror jag att jag råkade landa på ett ganska rakt ben. Helt plötsligt knäppte det till, och så fick jag väldigt ont.
Så, det blev bara hejarklack på gårdagens träning.

Nedan ser ni foto taget/ lånat från hordaland-bandykrets.no. Värt att nämna är att jag vanligtvis inte har fingrarna tre centimeter från bladet. Kanske bara är lite framtung i detta moment.

Nu ska jag snart se CSI, om Lasse och hans sällskap kan slita sig från tevespelet och ge plats åt mig i soffan.
På återseende,