Kriztiiin

Det är hur man ser på världen som definerar hur man mår:

- Jag vaknade av att Lasse sa "uh oh, klockan är åtta älskling". (Jobbigt! Det är den tiden jag ska vara på jobbet, sex mil hemifrån.)
- Mitt ena däck var punkterat när jag glad i hågen spatserade ut från Helly-bygget för att ta med Elina till IKEA.

+ Sovmorgon!
+ Espen hjälpte mig att byta däck så polo'n tog mig iaf hem efter jobb.
+ Fredag betyder SÅ SKA DET LÅTA
+ Jag ska öla med Elina, Martin och Lasse.

.. och inte att förglömma!
+ jag och Elina är lokalkändisar idag. Guld att man blir nämnd i FK för att man flyttat till Norge och blivit innebandy-proffs. Det känns ju helt enkelt hääärligt. Helst hade jag sett att de hade nåt snyggt foto från gymnasie- eller högstadietiden (då när jag var ännu mer fotogen, menar jag), men det funkar med att bara bli omnämnd i text också. Dalarna har kanske inte glömt oss ändå?

Nu måste jag rusa upp till Saarsgate!

Hemkommen från Bergen. Fyra vinster och därmed klara för elitserien nästa säsong! Det känns så bra!

Lyckades klara mig utan större smärtor och skador efter fyra matcher på en helg, bara lite sliten i benen efter allt springandes och ett par blåmärken som vittnar om att innebandybollar kan vara riktigt hårda fast de är så lätta. Däremot lyckades jag med konststycket att på väg till träning igår skada höften. Jag vet!! Kärringvarning de lux! Men, grejen är den, att jag liksom studsade ner för stentrappen, och så tror jag att jag råkade landa på ett ganska rakt ben. Helt plötsligt knäppte det till, och så fick jag väldigt ont.
Så, det blev bara hejarklack på gårdagens träning.

Nedan ser ni foto taget/ lånat från hordaland-bandykrets.no. Värt att nämna är att jag vanligtvis inte har fingrarna tre centimeter från bladet. Kanske bara är lite framtung i detta moment.

Nu ska jag snart se CSI, om Lasse och hans sällskap kan slita sig från tevespelet och ge plats åt mig i soffan.
På återseende,

Startade 15 i eftermiddags, och har nu tagit mig till hotellet i München. Är trött och ser framemot frukostbuffén imorgon (mmmm, jag ääälskar frukost på hotell). -Och kan konstatera följande:

-Ingen invarderade mitt personliga space idag. Varken på tåget, vid check-in, i kön till säkerhetskontrollen eller i rulltrappan.

-Jag kunde sitta på stolen vid bagagebandet och SÅG när min väska kom rullandes.

-Men, tyvärr: Fortfarande inget engelskt på teve. Jag har inte hjärta att sätta upp pay-per-view på Hellys räkning. Alltså blir det ännu mer Harry Hole på kvällarna (2 helt nya pocketböcker i väskan)!

Resan fortsätter, imorgon blir det ännu mera training in Munich. Guten abend unt auf wiedersehen, meine freundin! (4 års skoltyska är inte den bästa, nej. Men jag kan faktiskt förstå en del när folk pratar!)

Aj, aj, aj, det har varit en hektisk dag..
Så här mkt information har inte jag fått in i skallen sen jag började på Helly, för typ tre år sen.. Jag är inte van med att bearbeta så mycket på samma gång! Det har resulterat i att jag dragit mig tillbaka till hotellet, ätit en nice middag, kollat FB-status, checkar bloggen, och ska snart sova.
Men tänkte uppdatera lite först..

Jag har upptäckt en del saker under mina första 30 timmar i München.
(Fast lite märkte jag iofs redan på Gardermoen..)

1) Folk har tappat respekten för det jag vill kalla "personal space"!
På väg ner var det två klara exempel på detta som gjorde mig milt sagt lite irriterad.
Först och främst mannen i säkerhetskontrollen som envisades att trampa mig på hälarna för att komma så nära som möjligt. Genom hela förbannade kön! Jag försökte demonstrativt ställa mig i profil och se lite arg ut, men det hjälpte inte mycket. Väl inne på planet kom det andra tillfället.. En yngre kille skulle ha upp nåt i "hatthyllan" ovanför mitt säte. Norwegians plan är ju inte kända för att vara vääldigt rymliga, och till råga på allt satt jag på "C" vid mittgången. Av nån anledning valde killen att placera sitt skrev alldeles för nära mitt ansikte, och skulle liksom pressa in hela sig själv över min stol. Jag försökte så gott jag kunde streta lite inåt, men hade ju en egen granne, vars "personal space" jag ville respektera. Alltså: förbannat trångt och rätt obehagligt.

2) Vett och etikett när man väntar på bagaget, existerar inte det?
Alla skulle av nån anledning stå PÅ bandet, och inte bara blockera min syn över vad som kom rullandes, men även förhindra mig att nå fram relativt snabbt.

3) Tysk teve är tragisk.
Den enda kanalen jag har som inte är dubbad är CNN. Bara nyheter!
Visst, Lasse klagar på att jag inte intresserad mig nog för vad som händer i världen, och jag kunde kanske behöva en update då och då. Men inte nu! Jag är ju helt ensam på ett hotellrum i fem nätter, och hade gärna underhållit mig själv med en serie eller film.

Träffade en polsk kvinna igår som skulle till samma hotell, hon skulle också på upplärning, fast på ett annat företag. Vi åt middag ihop igår, och en av hennes Italienska kollegor var med på middag ikväll. Man märker att folk kommer från andra länder när de vill dela maten med en främling! Jag tyckte polskans öl var spännande (läs: konstig) med en blandning av lemonade och öl, och italienska damens middag såg god ut. De slutade knappt att insistera att jag skulle smaka! Jag vägrade, mest med tanke på att jag inte ville dela med mig av min.. Men jag kanske bara lider av att jag är svensk och väldigt främmande för sånt..?

Dags att sova - gonatt kompisar!